Vi som människoindivider vi vill mäta tiden , den gränslösa och odelbara .
Vi inrätta oss tillvaro och låter till och med själens riktning styras av timmar , månader och årstider .
Av tiden måste vi göra en bräd flod som vars sida av stränder som
vi sitter och ser den flyta förbi .
Ändå är det som är tidlöst inom oss medvetet om livets tidlöshet .
Det vet vi alla att gårdagens som gick förbi endast var dagens minne och mordagen är dagens dörm med öskningar
Vem av oss som människoindivid inte känner att denna kärleken till sina barn och familejn är gränslös som innebär djup känsla inom oss alla som föräldrar ?+?